Nationalekonomi med professor Ohly

Vänsteralliansen presenterade idag sitt valmanifest, där sänkt maxtaxa på dagis är huvudnumret. Till skillnad från sänkt inkomstskatt, som ju kommer alla till gagn, anser vänsteralliansen att just sänkt maxtaxa ger större valfrihet, för bland annat sjuksköterskor. Lars Ohly beskriver Vänsterpartiets känsla för nationalekonomi på ett mycket träffande sätt när han besvarar frågan om en sjuksköterska inte i lika stor utsträckning hade gagnats av sänkt inkomstskatt på följande sätt: 

”vi måste ha pengar för att höja sjuksköterskornas löner, och det har inte en regering som ständigt sänker inkomstskatten” 

Låt oss undersöka vad detta spännande ohlyska grepp på nationalräkenskaperna får för effekter för dig och mig: 

Eftersom vi kan vara någorlunda säkra på att inga ekonomiska värden skapas genom att flytta runt pengar i systemet, blir effekten av omfördelningen att den majoritet av förvärvsarbetande som arbetar i privat sektor får det sämre. Skattehöjningar snarare än skattesänkningar gör ju föga förvånande att dessa får mindre kvar i plånboken med Ohly vid rodret. De sjuksköterskor Ohly värnar får tyvärr inte heller mer att röra sig med. Deras lönehöjning , vilken för övrigt beskattas, ersätter ju sänkt inkomstskatt. Ingen får det bättre med andra ord, och definitivt inte fler valmöjligheter. 

Men det slutar inte där. Lönehöjningar i offentlig sektor är till skillnad från inkomstskattesänkningar direkt inflationsdrivande, vilket ju innebär att alla som hade tänkt använda sin högt beskattade inkomst till konsumtion dessutom får det sämre. Inklusive sjuksköterskorna.

Maxtaxan då, är inte det bra att sänka den? I vanlig vänsterordning är det centrala att staten, snarare än individen ska få bestämma över vardagslivet. Det är bland annat därför vänsterpartierna är emot RUT, men för SL-sponsrade butlers i tunnelbanan. Lägre inkomstskatt hade gett alla möjlighet att välja vad de vill lägga pengarna på. Även de sjuksköterskor som inte har barn i omsorg. Det kallas valfrihet.