Rädda RUT

Apropå solidaritet, låt oss ta en titt på vänsterns komplicerade förhållande till RUT och ROT. I ett land som är världsledande på beskattning av arbetsinkomster krävs för de allra flesta väldigt mycket arbete för att ha råd att köpa en korrekt beskattad tjänst. RUT och ROT har därför, genom att minska skattedelen av prislappen på en timmes snickrande eller städning, gjort dessa tjänster åtkomliga för privatpersoner med normala inkomster. Mer frihet i vardagen med andra ord, även för oss som inte har de högsta inkomsterna. Dessutom utan att avdraget lett till lägre skatteintäkter för staten.

Lika rörande överens under koalitionsbyggets tvång om att RUT ska bort, är vänstern om att ROT ska få vara kvar, trots att de två avdragen syftar till samma sak – att göra vita tjänster åtkomliga för vanligt folk. Fientligheten mot RUT är ytterligare ett exempel på att vänstern främst ser till intresset hos en en kärna av etablerade individer, företrädesvis män. Övriga skall tas om hand, med bidrag och stödprogram.

En stor skillnad finns nämligen mellan RUT och ROT. Där det tidigare funnits en marknad för ROT-tjänster, bland annat därför att man inte hur som helst själv får dra sina elledningar, har RUT-avdraget skapat en marknad för tidigare obetalt arbete i hemmet. Ett arbete som, trots Sveriges framskjutna position i jämställdhetsfrågor, alltjämt främst utförs av kvinnor. Likt utbyggnaden av barnomsorgen vilar RUT på den självklara tanken att både kvinnor och män ska ha möjlighet att delta på lika villkor på arbetsmarknaden.

Låga krav på lång yrkesutbildning gör samtidigt många RUT-tjänster till lämpliga instegsjobb på en arbetsmarknad som på grund av höga inträdeskrav också är världsledande på att stänga invandrare och unga ute. Detta medan ROT-avdraget främst kommer två grupper med redan stark ställning i samhället till del – hantverkare och egendomsägare.

RUT har därför medfört att tusentals personer med svag ställning på arbetsmarknaden eller som tidigare jobbat svart under osäkra förhållanden, nu kan få del av glädjen att den 25:e få ett lönekuvert snarare än en bidragsutbetalning i handen. De skyddas av arbetsrätten, kan vara föräldralediga och se fram emot inkomstpension när den dagen kommer. 

Ett avskaffat RUT-avdrag skulle innebära att hushållsarbetet förpassas tillbaka till den obetalda sektorn. En utveckling som ur ett jämställdhetsperspektiv vore ungefär lika smart som att avskaffa barnomsorgen. Vänstern har, som integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni konstaterar på SvD:s Brännpunkt, därför att motivera det solidariska i att fortsätta stödja en grupp väl förspända manliga hantverkare vilka utför arbeten åt företrädesvis manliga hemmansägare, medan benen slås undan för såväl grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, som den ökade jämställdhet RUT har skapat. 

Vänstern har inga problem med att det reproduktiva arbetet kommersialiseras, så länge det sker i offentlig regi. I stället för att låta en livskraftig privat tjänstemarknad växa fram, där fler kan få uppleva känslan av en riktig lön och möjligheten att växa som entreprenörer, förespråkas omhändertagandets linje. 

Mona, Lars och Maria, snarare än du, ska bestämma i vilken grad du har behov av hjälp för att få vardagen att gå ihop. I stället för den valfrihet för alla som RUT har skapat ska därför maxtaxan på dagis sänkas. Ett lovvärt initiativ, tycker sannolikt den småbarnsförälder i Stockholms innerstad med hög dagistaxa som kan se fram emot den högsta sänkningen. Mindre så för oss som uppskattar valfrihet i vardagen, och allra minst för den före detta RUT-anställda som återigen har osäkerhet som sin främsta vardagssyssla.