Sofia Arkelstens resa till Frankrike sätter fingret på en intressant fråga - hur isolerar vi våra beslutsfattare från otillbörlig påverkan från särintressen? Svaret är att det gör vi inte. Eftersom ingen människa är fri från påverkan från sin omgivning är det inte bara orimligt utan även kontraproduktivt att kräva att våra folkvalda ska leva i en bubbla. Opinionsbildning är dessutom en grundläggande demokratisk rättighet, lika för alla. Oavsett om avsändaren är en frivilligorganisation, ett multinationellt oljebolag eller en fristående bloggare.
Eftersom vi varken kan eller bör isolera våra beslutsfattare från yttre påverkan, heter lösningen transparens och revision, snarare än löst grundade avgångskrav. Möjligen kunde man ha önskat sig större öppenhet från Arkelsten om att resan företagits, men som en förundersökning mot två andra deltagare på samma resa tydligt visat, innebar den inte ett brott mot gällande regelverk.
Naturligtvis finns en gräns för när en förtroendevalds förtroende är förbrukat. Ett tydligt regelverk för vad som utgör en muta frälser oss från kvällstidningarnas godtycke när denna fråga ska prövas. Samtidigt måste vi lita på att de folkvalda har integritet nog att inte låta sig påverkas av utlandsvistelser.
Miljöpartiets Gustav Fridolin, som själv rest till Tanzania på RFSL:s bekostnad, försöker dock göra åtskillnad mellan om notan betalas av en intresseorganisation eller ett privat företag. En sådan åtskillnad vore rent odemokratisk. Båda organisationerna har ett incitament att försöka påverka politikerna med andra metoder än principen om en person – en röst, vilket gör att vi kan kräva av både Fridolin och Arkelsten att de artigt lyssnar, men inte låter organisationerna påverka deras beslutsfattande.
Däremot kan vi i en demokrati inte kan införa regler om att vissa intressen ska ha mer rätt att påverka än andra. Att oppositionen försöker vinkla frågan på detta sätt är dock förståeligt – det blir annars mycket svårt att försvara LO:s rätt att bedriva en megadum annonskampanj för medlemmarnas pengar, samtidigt som Shells rätt att demonstrera miljöbilar ifrågasätts.
Huvudfrågan är inte vem som står för notan, utan huruvida otillbörlig påverkan på den demokratiska processen har förekommit. Endast en oberoende revision kan visa på detta. Så länge Sofia Arkelsten kan hålla isär information och beslut, förtjänar hon närmast en eloge för att resan bekostats av marknaden, snarare än av mig som skattebetalare.
1: som riksdagsledamot ska hon inte ens ta emot en penna, vill hon lära sig mer om miljövänlig teknik så får hon betala själv eller kolla med riksdagens budget
SvaraRadera2: hon verkar ju lite korkad som inte ens inser att detta är ett problem. Hon berättar fritt om det på sin blogg, detta är ett problem. Att vara politiker är inte ett karriäryrke som alla andra.
3: samhällsekonomiskt är det bättre om skattebetalare betalar eventuella studieresor åt våra beslutsfattare än företag som har särintressen. Korrelationen mellan korruption och välstånd är entydigt negativ om man studerar världens länder. Grekland och Italien var de enda undantagen i Economist studie från 2008. Tveksamt om Grekland borde räknats som rikt dock...
I de flesta länder skulle en sådan granskning och mediedrev som försigår nu inte skulle kunna vara möjligt. Antingen för att medierna inte är tillräckligt fria eller för att befolkningen förväntar sig att sina politiker är så korrupta att hennes förehavanden inte skulle anses vara en nyhet. Jag tycker hela frågan tyder på att vi har en stark demokrati. Vi ska ställa höga krav på våra politiker! =D
ps Fridolins ursäkt är patetisk ds